Maaryjanee

Jag har varit vilsen, väldigt vilsen.. Jag har sökt efter allt.. Jag har tappat hoppet flera gånger och det är någ något som vi alla har varit med om eller kommer vara med om. Jag tror aldrig sökandet kommer ta slut i våra liv, vi kommer nog alltid söka efter något, bättre? finare? fylligare? Spelar ingen roll vad man söker efter, det kan vara en sak? En bekräftelse? Eller det kan vara en närhet? Eller det kan till och med vara en själv man letar efter..

Men just nu när jag sitter och skriver är det bara en sak jag vill komma fram till och det är att jag just nu insätt att jag har tagit en pause ifrån mitt sökande.. För just nu känns det som jag har allt jag behöver och som att det inte finns något som kan göra min dag, lyckligare, finare eller fylligare!

Jag har en närhet (Robin), som är bland den finaste personen jag har i mitt liv! Han har verkligen givit mig allt! Han va den personen som sträckte sin hand när hela mitt liv va som svårast och ända sen han gjorde det har mitt liv bara blivit mer och mer värdefullt. Innan jag träffade Robin såg jag inte mitt liv på samma sätt som jag gör idag. Jag levde mer för att dö än för att leva det. Jag visste inte varför jag skulle leva och förstod mig inte på någonting inte ens mig själv. Men idag lever jag för att jag älskar att leva, jag älskar att leva för min egenskull, för folk i min närhet, för Robin och våran son som ligger i min mage och väntar på att få komma ut! Och jag vill tacka dig Robin för utan dig vet jag fan inte vem jag skulle ha varit idag! Jag älskar dig över hela mitt hjärta älskling, ta åt dig av varenda ord jag skrivit ner nu.. För du är verkligen värld att få veta villken underbar och fin person du är! Du har hjälpt mig egenom allt och jag vet inte hur jag ska tacka dig för att du givit mig! Och jag vet du kommer bli den perfekta pappan till våran son! <3

Och det finns även en person till som jag måste tacka! Och det är Sylva min foster mamma den ända (innan Robin) som aldrig blundade eller höll för öronen när jag prata.. Du va den ända som verkligen såg vad jag gick egenom utan att jag behövde säga ett ord.. Och jag vet att jag har varit hård mot dig.. Jag har inte alltid visat min tacksamhet men jag är så glad att du aldrig tappa hoppet om mig! För hade det inte varit för dig hade jag inte vart samma person som jag är idag! För de första har du uppfostrat mig och för det andra så höll du hoppet upp när jag själv hade tappat de..  Och jag vill även säga förlåt för att jag drog med dig ner i skiten när jag mådde som sämst och jag vet Sylva att jag egentligen inte behöver säga förlåt för det men jag gör det ändå. För det va bara inte svårt för mig utan för dig med! Jag är så evigt tacksam Sylva och det tror jag att du vet, för du kan se, du kan känna alla mina känslor även om jag skulle vara 5 länder ifrån dig. Jag älskar dig!

Det finns många mer som jag vill tacka men det är just dessa
två som jag tänker först på när jag tittar tillbaks i tiden.