det finns inget ego som existerar när man fått barn, eller ska inte iaf.. visst ska man va sund i livet, se till att man mår bra osv, men som förälder så får man inte sätta sig själv framför sitt barn. väljer man att skaffa ett barn, måste man va beredd på att ge upp en del av sög själv. och det ska vara en mänsklig grej, de ska komma automatiskt, man ska inte behöva bli tillsagd, de ska bara ske o med vilja. de ska inte va svårt att välja. som sagt ens barn ska alltid gå först. man ska kunna vara stark inför sitt barn, man måste va en förälder genom både dom goda och onda stunderna. man får aldrig ge upp. rent ut o sagt, så ska man ta sitt ansvar! det e ingen dans på rosor att vara en förälder, men man måste och man gör det för att man vill! och man vill för att man älskar sitt barn. en "riktig" förälder slutar aldrig kämpa för sitt barn. därför kan jag verkligen inte föräldrar som sätter sig själva framför sitt barn. för mig finns de inga ursäkter som tex. "jag måste fixa till mitt liv först" för de borde personen redan gjort, man kan inte komma när barnet är några år o säga så. folk får tycka vad dom vill men så ska det inte va!! och de värsta e nog när en sådan förälder använder sig utav "tänker på h*n hela tiden". själva grejen e att en tanke kommer ingenstans, de måstes göras! vi människor kan inte läsa tankar, vi kan inte få kärlek i ord. man måste få kärlek och tillit bevisat. och ett barn måste kunna ha full tillit till sina föräldrar och känna sig älskade. man bygger sin relation med sitt barn från dagen då h*n föds, det e viktigare än man tror. och nu påstår jag inte att jag är den ultimata mamman som kan allt o gör allt rätt o visste allt detta från dag ett. för jag va en ung mamma o växte in i rollen som mamma o jag växer som mamma än idag o ja tror man gör de för varje dag som går. för inget barn e lik de andra o samma sak som mamma , man formar sig efter sitt barn. och jag kommer fortsätta växa som mamma för ja kommer aldrig någonsin sluta kämpa. och kan inte säga att de ja skriver e rätt eller fel, men så här känner jag. och jag älskar mitt barn mer än allt annat på denna jord, mitt barn ger mig styrka, orken, viljan, tålamodet, kärleken allt. han e min livs glöd, han får mig att villja kämpa nonstop. det e en sån stor kärlek, inget går någonsin att jämföra. o de går inte beskriva fullt ut i ord, för kärleken till sitt barn e oändlig. straighten up little soldiermamma älskar dig damien
Kommentera